jag vill skriva något nytt men det känns inte lönt. tankarna bara snurrar runt runt och jag kommer ingen vart, allt är över och jag vet inte hur jag ska göra för att få det som förr. allt jag vill är att får tillbaka oss två, utan dig kan jag inte andas, inte leva normalt och framför allt inte sova. att veta att det enbart är mitt fel känns tungt, men att få det bekräftat är ännu tyngre. det trycker ner mig och snart ligger jag på marken som en hjälplös liten jagkanintesättaordpådet, jag vill lätta på allt, röra mig uppåt. Jag hade just börjat klättra på stegen som tog mig uppåt till levandet, men jag föll lika snabbt som förra gången. Det finns inget jag kan göra, det är kört. it's over.