OPEN UP
Jag tänker ibland på det här med att jag borde lära mig att passa in. Att jag borde bli mer som dom, dom som alla tycker om. Snäll, tyst och alla till lags. Fan vad lätt det vore då. Då, om alla tyckte om en. Om man bara flöt med, utan att sticka ut och utan att ha ständiga åsikter om allt och alla och bara vara tvungen att skrika dom rakt ut. Jävla tourettes.
De tankarna kvarstår dock inte så länge eftersom jag inser att det enda jag är bra på, och bland det högsta jag värderar är att vara sig själv. Att vara ärlig och att stå för sina åsikter, även om det blåser motvind och folk bokstavligt talat skiter en i ansiktet. För inte fan vill jag att folk ska tycka om en illusion, en bild av någon annan, det är ju mycket trevligare med folk som accepterar en för vad man på riktigt är. Jag vet att jag upprör många, att jag är lite för högljudd och att jag ibland kan vara rätt elak. Men, det gör mig inte så mycket, egentligen. För jag vet vem jag är, jag vet hur jag fungerar och jag har mina principer (ibland kanske lite för många ha, ha). Jag har dom som älskar mig (ja, faktiskt!) och jag gör inget som jag inte vill. Vad folk tycker eller inte tycker om mig rör mig inte ryggen längre och jag uppskattar faktiskt mig själv för att jag är så pass jävla ärlig och för att jag inte låter de där dumma tankarna stanna längre än några minuter.
De tankarna kvarstår dock inte så länge eftersom jag inser att det enda jag är bra på, och bland det högsta jag värderar är att vara sig själv. Att vara ärlig och att stå för sina åsikter, även om det blåser motvind och folk bokstavligt talat skiter en i ansiktet. För inte fan vill jag att folk ska tycka om en illusion, en bild av någon annan, det är ju mycket trevligare med folk som accepterar en för vad man på riktigt är. Jag vet att jag upprör många, att jag är lite för högljudd och att jag ibland kan vara rätt elak. Men, det gör mig inte så mycket, egentligen. För jag vet vem jag är, jag vet hur jag fungerar och jag har mina principer (ibland kanske lite för många ha, ha). Jag har dom som älskar mig (ja, faktiskt!) och jag gör inget som jag inte vill. Vad folk tycker eller inte tycker om mig rör mig inte ryggen längre och jag uppskattar faktiskt mig själv för att jag är så pass jävla ärlig och för att jag inte låter de där dumma tankarna stanna längre än några minuter.
Dear Jesus, may I fuck you?
Fan vad skönt det var att komma bort från uppsala igår, om det så bara var för ett dygn. Det är egentligen rätt sjukt hur en stad, som bara ligger några mil bort kan få en på så andra tankar, att lite andra människor, nya byggnader ocha andra gator kan få en att komma till insikt. Att livet inte är bajs och åt helvete bara för att allt inte går precis som man vill, att man kanske trots allt har vänner, personer som bryr sig om än även fast man inte vill, eller tror det just då. Tack enköping, tack fanny och tack du din äckliga volvoraggare (som jag förövrigt hängde hos igår, fråga mig inte varför) för att bara er närhet fick mig att inse att livet är fint, att människor faktiskt inte alltid är skit (men oftast haha) och att jag ska fortsätta vara den jag är, även om det kanske skadar andra och även mig själv. TACK SÅ JÄVLA MYCKET, JAG ÄLSKAR ER.
Lite pastagratängs-ätande sådär på kvällen satt inte helt fel
Nystart, vilket alltid medföljer ångestkänslor och skavsår!
En otroligt charmig egobild, (obligatoriskt när man är rookie och helt fascinerad
av kamera-vändnings-funktionen på iPhone.)
av kamera-vändnings-funktionen på iPhone.)
En väldigt fin vän i väntan på bussen
Lite pastagratängs-ätande sådär på kvällen satt inte helt fel
Nystart, vilket alltid medföljer ångestkänslor och skavsår!
Fick sjuka nostalgikänslor när denna klassiker fick min uppmärksamhet i går natt.. fyfan så bra
Det bästa som skapats.
du gjorde mig lycklig och förvånad
Med elvis strömmande ut genom högtalarna och ett leende på läpparna ska jag försöka få ut något, som kan likna den glädje jag känner, livsglädje kanske, vet inte riktigt. Men känner mig för första gången positiv till det mesta, vill liksom se mer, mer utav allt. Vill bara göra allt som jag har inom mig, springa naken kanske, vore trevligt, ska göra de i sommar. Vill strosa runt i stan i hatt och lasse i hörlurarna, med ett rosa läppstift och en fin pojkes hand i min hand. Vill njuta av det jag har runt omkring mig, min fina familj och fina vänner, vill visa min stolthet över de jag har och de jag lyckas med. Jag ska säga något jag aldrig sagt förut, jag är positiv, får se hur länge de varar, men vi får hoppas att det stannar ett bra tag, adjö.
jag kommer alltid stå bakom dig, vad som än händer.
Jag tycker om dig lite för mycket, du är den enda jag någonsin tyckt om på det här sättet. Det spelar ingen roll om jag mår skit, om det är du som får mig att må så eller något annat, för vet jag att du mår bra, med eller utan mig, så spelar det ingen roll, då hittar jag lycka i dig iallafall, Tills döden skiljer oss åt, oavsett om du vill eller inte.
vad händer?!
jag vet inte hur jag ska behandla folk i min närhet, eftersom jag själv inte behöver närhet, inte behöver att någon bryr sig om mig, är hellre ensam än att ha några som låtsas bry sig om mig. Förlorar jag allt nu? är allt mitt fel? vad är det som händer med mig? vad händer med mitt liv?
du hade rätt, vi passar inte in i varandras liv längre
Det gör inte ont längre, jag känner inte dig och jag tror inte jag vill det heller, saknar den gamla du, den som var för några år sedan, saknar oss. Men jag har förstått nu att det aldrig mer kommer att bli vi två. Det kanske är lika bra, du har nya vänner, som kanske behandlar dig bättre än vad jag gjorde, men jag tog dig för givet, trodde att det alltid skulle vara vi, men nej.. ibland har man så fel så det är skrämmande. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår bra och trivs i den nya du, att du tycker om att vara precis som alla andra, du var så speciell, så annorlunda, jag älskade dig så djupt, visste bara inte hur jag skulle visa det. men nu.. nej jag känner ingenting , känner bara saknad, klart jag älskar dig, men det är bara minnet av dig, av våra stunder. vi båda går nu, åt varsitt håll och jag hoppas att du mår bra, hejdå.
varför varför varför varför
varför är man aldrig nöjd?
varför kan man inte bara gilla läget och ta dagen som den kommer?
varför är jag så osäker?
livet är som en rulltrappa
neråt går det snabbt, men när man sen ska upp då går det trögt och långsamt, och stannar man upp för en sekund så åker man tillbaka neråt..
One love
Johnny Cash, Bob Dylan, Elvis Presley , Lars Winnerbäck, Ulf Lundell.. Får inte nog av riktig musik, kan sitta och bara lyssna på dessa underbar mäns röster. Jag drömmer mig bort till ett ställe, där enbart varma känslor finns, med någon av dessa män. Jag då, i deras ålder, fast ändå nu, sitter i ett slitet hus med en gitarr och bara pratar. åh, drömmer mig bort.
Vart finns botten och hur känns den?
Vill bara säga innan jag publicerar det här, om jag nu kommer göra det så är det inte såhär jag mår just nu, det har ingenting med mitt liv att göra, det är bara en tanke som jag konstant grubblar på, (Snälla någon ge mig ett svar?)
Okej nu kör vi.. Hur dåligt kan man må? är frågan jag ställer mig ungefär jämt. När man är på botten, eller snarare tror att man är det, hur mycket längre kan man sjunka innan ens inre har ihjäl än? Går det ens att dö av att man mår psykiskt dåligt? För när man tror att man ska dö, så händer det någonting nytt och man pressas ännu längre ner. Finns det ett stopp? Kan det ta slut? Eller fortsätter det bara längre och längre ner som en spiraltrappa byggd på smärta? För alla vet ju att neråt så går det snabbt, men när man sen ska upp igen.. Då går det trögare och trögare och får man en liten knuff i fel riktning så är man snabbt nere på "botten" igen.. Så tillbaka till frågan, vad är botten och när uppnår man det? Går det att uppnå? Eller är det bara en synvilla vi själv skapar när vi inte vill inse att man kan må sämre?
det skulle vara vi för alltid, men vänskap har visst också ett slut.
jag vill skriva något nytt men det känns inte lönt. tankarna bara snurrar runt runt och jag kommer ingen vart, allt är över och jag vet inte hur jag ska göra för att få det som förr. allt jag vill är att får tillbaka oss två, utan dig kan jag inte andas, inte leva normalt och framför allt inte sova. att veta att det enbart är mitt fel känns tungt, men att få det bekräftat är ännu tyngre. det trycker ner mig och snart ligger jag på marken som en hjälplös liten jagkanintesättaordpådet, jag vill lätta på allt, röra mig uppåt. Jag hade just börjat klättra på stegen som tog mig uppåt till levandet, men jag föll lika snabbt som förra gången. Det finns inget jag kan göra, det är kört. it's over.
en natt, ett spel.
jag kan inte sova, det går bara inte, sitter alltid uppe till 3-4, försöker verkligen sova, men så fort jag försöker kommer tankarna och jag får ångest och panik. vet inte hur jag ska förklara mer än att jag inte mår bra just nu. så fort jag är ensam kommer tårarna. jag gråter inte ofta men nu vill det inte sluta, jag har sån tur som har så otroligt fina vänner, utan er skulle jag aldrig klara mig. jag kan inte andas utan dig, du är min luft. jag vill inte leva utan dig, förlåt snälla ge mig en chans till.. tankar snurrar runt och musiken är min trygghet, att låta någon annan sätta ord på känslorna är skönt då jag aldrig kan uttrycka mina känslor korrekt.
rösta rätt, rösta rött.
alla som röstar på alliansen är otroligt själviska, ska arbetslösa och sjuka människor få lida och inte få några pengar för att du som röstar på moderaterna ska få några extra hundralappar i plånboken? ska vi skapa ännu större klyftor i samhället, vill vi ha ett sverige där dom som har mest pengar styr? vill vi att dom som inte kan få jobb inte ska få några bidrag? vill vi privatisera sjukhus för att dom som har det bra ska få det ännu bättre och dom som har det sämre ska få det ännu sämre? är det det ni vill? det vill iallafall inte jag. jag kan säga att jag har tjänat på att ha alliansen i riksdagen, för mina föräldrar har haft jobb, men jag tänker på andra, vill att alla ska ha det lika bra. vill inte att någon stackars människa ska bli utan sjukvård för att personen inte har råd. och sen att sverigedemokraterna kommer med i riksdagen är bara äckligt, förstår inte hur folk tänker. det är bara idioter som har bråkat med en ivandrare en gång i sitt liv och röstar på dom för att dom inte ser allvaret i partiet. okej det här inlägget blev jätte rörigt men jag är så jävla irriterad och frusterad och hatar människor ännu mera just nu. godnatt.
