This is for the ones who stood their ground
Kan ha haft den härligaste dagen på riktigt länge, började med en schysst skoldag med två håltimmar och annars bara sköna lektioner, lite musik och matte typ.Efter skolan följde jag med Margarita hem och vi ställde oss och gjorde den kanske värdaste maten ever, våfflor med chokladsås, jordnötssmör eller grädde, fan så fint det satt. Kvällen bestod ungefär av musik, tv och prat, väldigt trevligt. Hade iochförsig världens mysigaste hemväg, skuttade hem i snön virvlandes runt mig och en decimeter under mina kängor, sjöng med till bon jovis mysigaste låt, Its my life, den akustiska versionen, galet hur bra jag mår just nu, snart är det jul och jag längtar så himla mycket.
jag kommer alltid stå bakom dig, vad som än händer.
Jag tycker om dig lite för mycket, du är den enda jag någonsin tyckt om på det här sättet. Det spelar ingen roll om jag mår skit, om det är du som får mig att må så eller något annat, för vet jag att du mår bra, med eller utan mig, så spelar det ingen roll, då hittar jag lycka i dig iallafall, Tills döden skiljer oss åt, oavsett om du vill eller inte.
vad händer?!
jag vet inte hur jag ska behandla folk i min närhet, eftersom jag själv inte behöver närhet, inte behöver att någon bryr sig om mig, är hellre ensam än att ha några som låtsas bry sig om mig. Förlorar jag allt nu? är allt mitt fel? vad är det som händer med mig? vad händer med mitt liv?
du hade rätt, vi passar inte in i varandras liv längre
Det gör inte ont längre, jag känner inte dig och jag tror inte jag vill det heller, saknar den gamla du, den som var för några år sedan, saknar oss. Men jag har förstått nu att det aldrig mer kommer att bli vi två. Det kanske är lika bra, du har nya vänner, som kanske behandlar dig bättre än vad jag gjorde, men jag tog dig för givet, trodde att det alltid skulle vara vi, men nej.. ibland har man så fel så det är skrämmande. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår bra och trivs i den nya du, att du tycker om att vara precis som alla andra, du var så speciell, så annorlunda, jag älskade dig så djupt, visste bara inte hur jag skulle visa det. men nu.. nej jag känner ingenting , känner bara saknad, klart jag älskar dig, men det är bara minnet av dig, av våra stunder. vi båda går nu, åt varsitt håll och jag hoppas att du mår bra, hejdå.
varför varför varför varför
varför är man aldrig nöjd?
varför kan man inte bara gilla läget och ta dagen som den kommer?
varför är jag så osäker?
