Påskfirande hos mormor var det ja, som jag längtat efter så länge. Inte själva påsken kanske, inte godiset, maten eller jesu lidande, utan att hela släkten samlas, umgås och bara... är. För mig finns det inget finare och jag är så tacksam över att jag har så JÄVLA fina människor i mitt liv. Sen att jag har världens underbaraste, gulligate puttinuttigaste (blablabla) kusin gör ju inte det hela sämre, direkt. Och juste, min gammelmormor frågade även om jag opererat brösten. Nja, det hade varit något va?